FAKTA VILDA VÄXTER

 

Lär dig varför naturen är nyttig

De ätliga vilda växterna är ofta nära släktingar till våra odlade växter eller tillhör åtminstone samma familjer. Vid en jämförelse finner vi att näringsvärdet och hälsovärdet hos de vilda växterna och hos ogräs är avsevärt större än hos de besläktade odlade växterna. Om vi t.ex. jämför två sallatväxter från familjen Compositae, maskros och huvudsallat, finner vi, att maskrosen innehåller över 3 gånger mera protein, 5 ggr mera fett, 4 ggr mera kolhydrater, 4 ggr mera kalcium, 5 ggr mera fosfor, 4 ggr mera järn, 7 ggr mera vitamin B1, 6 ggr mera niacin, 3 ggr mera C-vitamin och 12 ggr mera A-vitamin än den odlade sallaten. Därtill är maskrosen ytterst nyttig för hälsan, särskilt för levern och gallsystemet.

 

Det är samma sak med de flesta andra vilda växter. Svinmållan t.ex. innehåller dubbelt så mycket C-vitamin som spenat och sommargyllen tre gånger mera än de odlade kålväxterna, vilka även de är värdefulla - kålrova innehåller lika mycket C-vitamin som apelsiner, blomkål dubbelt så mycket. Proteinhalten är nästan undantagslöst större i de vilda växterna och likaledes mineralämneshalten. Skogens växter, såväl de gröna örterna som bär och särskilt svamp innehåller mycket mera av livsviktiga mineralämnen såsom magnesium, mangan, järn osv. än de odlade växterna, i synnerhet som den ensidiga och obalanserade kemiska gödslingen hindrar växterna att ta upp vissa viktiga ämnen. Riklig kaligödsling gör att växterna inte kan ta upp magnesium även om det finns i jorden. Riklig kalkning kan göra manganet i jorden oanvändbart. Magnesium- och manganbrist i födan anses vara cancerfrämjande faktorer. I många gamla åkerjordar har vissa spårämnen helt enkelt tagit slut, åtminstone i matjorden. Men vissa ogräs, t.ex. maskrosen kan ta upp mineral- och spårämnen från de djupare skikten, från alven, och därför innehåller ogräs mera mineralämnen än odlade växter på samma ställe.

 

Mer protein i det vildväxande

Den större proteinhalten i vilda växter är ett intressant fenomen. De flesta odlade växterna härstammar ju från vilda, vilka nu kallas ogräs. Man har alltså förädlat dem så att man får mycket större skörd per hektar, mycket mjällare rötter eller blad osv. Men växternas kapacitet att framställa protein tycks vara begränsad så att den odlade växten inte kan producera mera protein per hektar än den vilda växten. Med riklig salpetergödsling kan man visserligen få mera s.k. "råprotein" per hektar, men det består delvis av andra kvävehaltiga ämnen, som inte har något näringsvärde för människan och kan vara direkt skadliga. Den giftiga salpetern förorsakar större och snabbare tillväxt, men de större cellerna innehåller då mera vatten och mindre protein.

 

Livsviktiga enzymer i råa växter

De vilda växterna innehåller alltså mera både energigivare, kolhydrater och fett, uppbyggnadsämnen såsom proteiner och mineralämnen, och vitalämnen såsom vitaminer och spårämnen. Men troligtvis är det viktigaste för hälsan den fjärde komponenten av växternas näringsvärde, nämligen de ämnen som verkar stimulerande och reglerande på organismen, på de olika organen. 1500-talets stora läkare Paracelsus sade på sin tid, att det finns en botande växt för varje sjukdom. Det var väl lite överdrivet. Men vi vill påstå, att varje ätlig växt har en säregen stimulerande verkan antingen på något organ och dess funktion eller på någon livsprocess. Man känner hundratals olika växter som t.ex. stimulerar matsmältningens olika organ, från munnen och salivkörtlarna ända till tjocktarmen. Både magsäckens, leverns, gallans och bukspottkörtelns liksom njurarnas och många andra organs funktioner är beroende av stimulering. Därför är det nyttigt att äta många slags växter, särskilt sådana med karakteristiska doft- och smakämnen, och i färskt tillstånd. Ännu för några decennier sedan kunde man i vissa fina romerska restauranter till kött få en läcker sallad som hette misticanza. Den bestod av små blad av flera olika ogräsarter. Gummorna samlade dem vid de gamla ruinerna. Men det blev slut med den pikanta läckerheten när den växande biltrafiken smutsade ned och förgiftade växtligheten. På en kemistkongress i Stockholm på 50-talet sade den finska biokemisten A I Virtanen, att kemiskt sett finns det ingen skillnad mellan ett kokt och ett färskt kålhuvud. Några år senare kom han på andra tankar. När han undersökte lökens gråtretande ämnen, kom han underfund med att de inte alls finns i en hel lök, utan att de bildas först när man skär eller biter i löken så att cellerna går sönder och vissa enzymer frigörs. Reaktionen är blixtsnabb. Vid upphettning inaktiveras enzymerna och i kokt mat fattas alltså dessa starka ämnen. Sådana finns det i många olika växter, t.ex. Senapsoljor i korsblommiga växter, amygdalin och andra nitrilosider i många frön osv. Professor Virtanen anade redan, att de är fysiologiskt mycket aktiva, alltså stimulerar organfunktioner, och är därför viktiga beståndsdelar i kosten, nödvändiga för livsfunktioner och för hälsan. Han hade helt rätt om detta

 

Hur kan  miljön förbättras genom Gylleneidens Naturkultur?

Detta blir något mer lättförklarligt. Transporterna är boven. Utsläpp och däckslitage är det två största miljöpåverkande egenskaperna för de tunga fordonen, även flygplan. Långa sträckor skall det transporteras och för att grönsaker och frukter skall hålla sig och se vackra ut vid ankomst krävs det mycket kemikalier både under växtperioden och som efterbehandling.

Som ex odlas många växter i dag endast i vatten blandat med kemikalier för att åta sig så mycket vatten som möjligt då vikten blir mer och hållbarheten högre på skörden. Några av kemikalierna skall ge växten de vitaminer, proteiner och mineralämnen (byggstenar) den behöver, vilket även detta noggrant kontrolleras att maxa intaget.

Att maxa intaget ger inte alltid den önskvärda effekten man kan tro. Lite om detta kunde ni läsa om här ovan. Smaken kommer alltså inte som första prioritet viket det borde göra även om frukten eller grönsaken kanske inte alltid ser felfri ut vid ankomsten. Dessutom dumpas alla dessa kemikalier rakt ut i naturen för det mesta.

Slutsatsen blir den att färska och även torkade råvaror från företag som Gylleneidens Naturkultur med lokala råvaror direkt plockade från platser där växten trivs som bäst och har själv fått välja växtplats ger den bästa smaken på frukterna och grönsakerna (inga kemikalier har använts).

Vad gäller transporten får vi erkänna oss besegrade eftersom vi idag inte kan undgå att använda oss utav fordon, men det är inte fullt så långa sträckor som ett kontinentvarv! Mest håller vi oss hemma i Sverige och någon gång i våra grannländer.

Vi gör heller inga kemiska efterbehandlingar eller något sådant för att de skall hålla under transporten. Våra frukter, grönsaker och övrigt ur sortimentet kommer aldrig i kontakt med kemikalier.

Även när det gäller våra samarbetspartners (odlare mm) är detta mycket viktigt för oss att inte de använder några former av kemikalier.

Däremot biologisk bekämpnings teknik ex nyckelpigan äter bladlössen, växters symbios mellan varandra ex Tagetesblomma mot flugor bland tomatplantorna eller jordgubbsplantorna är vi mycket possitivt inställda till.

 

En tankeställare

Vardagsekologi kan bli den praktiska tillämpningen av en ekologisk helhetssyn. Det kan ske genom att förena ekonomi och ekologi samt inre och yttre miljö till en harmonisk enhet som samverkar istället för att motverka varandra. Genom att tillämpa vardagsekologi ska man kunna bruka naturen istället för att förbruka den.Helt klart är att uppgivenhet och passivitet inte löser några problem. Livet hemma påverkar den stora och lilla världen utanför på gott och ont. Var och en är ansvarig för sina handlingar, var och en kan välja och därmed styra utvecklingen. Insikten om att det egna vardagliga handlandet och beteendet har en direkt koppling till alla miljöproblem är oerhört viktig. Den vetskapen är grogrunden för en djupgående förändring av hela samhället.

Gylleneidens Naturkultur

Hemmaort: Höllviken i södra Skåne,

Tel: 040-125 225

E-mail: info@gylleneiden.se